Hem Reportage Nedskalat i ett Tiny House

Nedskalat i ett Tiny House

av Emilie Cederquist

Vi har hälsat på Markus Mattiasson i ett Tiny House i Klövedal. Medan småfåglarna kvittrade hade vi ett djupt samtal om livet och döden och hur otroligt viktig naturen är för vår hälsa.

Solen strålar in genom de stora fönstren på det lilla silvergrå huset i Klövedal. Här, i en av Tjörns lugnaste vrår, har Markus Mattiasson sedan några månader tillbaka valt att bosätta sig. Huset – som är på 38 kvadratmeter – ägs av hyresvärden Eva Annerås och är en utökad variant av EgnahemETT, som är byggd tillsammans med Egnahemsfabriken på Tjörn. Även om huset är en kvadratmeter för stor för att klassas som ett Tiny House så är det trots allt mindre än de flesta husen på ön.
– Ja, det är förhållandevis litet i alla fall, även om jag kan tänka mig att bo i ett ännu mindre hus. Personligen känner jag att jag vill skala ner så mycket som möjligt på mina egna behov och klara mig på absoluta minimum i vissa avseenden. Framför allt när det gäller boende, för jag tror att ju mer vi har rent materiellt, så blir det någon form av latent stress, som vi ”måste beskydda” undermedvetet. Om du har så lite som möjligt så tror jag att du har mer, både fysiska och mentala resurser, att avsätta till annat som egentligen är viktigare i livet. Jag har förhållandevis lite prylar men jag tycker fortfarande att jag har för mycket prylar än vad jag är bekväm med. Så jag kommer fortsatt att arbeta med att skala ner på det. Det är en av anledningarna till varför jag gärna bor litet men också rent ekonomiskt och praktiskt sett, är det fördelaktigt, säger Markus.
Hur litet kan du tänka dig att bo?
– I nuläget har jag tänkt att jag lätt kan klara mig på 20-25 kvadrat. Jag har funderat på att ta en tid och leva i en ryggsäck och bara vara en digital nomad men just nu är jag här och har en tanke om att bygga något eget småskaligt här på Tjörn. Jag gick en kurs borta på Egnahemsfabriken och ritade lite på ett hus där. Jag kanske bygger ett badhus med dusch och bastu bredvid, för att själva bostadshuset inte ska bli så stort. Dels av energimässiga skäl också. I det här huset har jag en luftvärmepump men den har jag ytterst sällan på. När solen står på fönstren så värms det upp väldigt bra ändå. Det kan vara 24 grader inomhus även om det är minusgrader ute.

MARKUS MATTIASSON
_________________________________________

Hemma hos: Markus Mattiasson i ett Tiny House på 38 kvadrat i Klövedal.
Jobbar som: Skriver sitt Masterarbete inom Biomedicin på distans och utvecklar eget företag som konsult.
Tjörnbo sedan: 1986
Favoritplats på Tjörn: Det fina med Tjörn är kombinationen av hav, skog och öppna marker. Jag gillar Sundsby och Rönntången, och samhällena ute vid kusten – Skärhamn, Klädesholmen och Bleket. Det finns så många olika fina ställen här, det är det som är så fantastiskt.

Som 25-åring lämnade Markus Tjörn för att studera biomedicin vid Lunds Universitet. Men efter att ha studerat på 150 procent under några terminer tog energin slut.
– Jag tog studieuppehåll en tid med tanke på att jag körde mig själv i botten flera gånger om. Jag är fortfarande inte där jag vill vara igen men jag är på god väg i alla fall. Jag vill efter de åren som har gått nu, tid som jag har tappat i livet på något vis, bygga upp och stärka mig själv så att jag är hundraprocentig resten av livet. Dels av rent egoistiska och hälsomässiga skäl för att jag vill må bra, men också för att om jag mår bra så kan jag prestera bra och då kan jag bidra. Jag vill till viss del vara engagerad i den lokala omställningsrörelsen, även om min kompetens är mer hälsorelaterad och medicinsk, så ser jag vikten av den lokala miljön och naturen i relation till folkhälsan. Det är ett minst lika stort problem, den globala världshälsan, vad gäller vår miljö och naturen. Det är från jorden som vi härstammar och de stora samhällsproblem som vi står inför idag tror jag beror på alla saker som vi gör med oss själva, varandra och vår miljö, för allting hänger samman.

Väggarna är målade med ljust grågrön äggoljetempera.

Varför tror du vi distanserar oss så mycket från naturen idag?
– Det har nog mycket att göra med att naturen är skrämmande i vissa avseenden och sedan kanske vi har distanserat oss såpass mycket från oss själva, varandra och vår miljö, att vi inte ens inser vårt eget bästa. När vi pratar om stress nu för tiden så handlar det mycket om vardagslivet, men om du är mitt uppe i ett stresstillstånd, i livspusslet, kalla det vad du vill, då är det svårt att se skogen för alla träd. Det gör att du än mer vill låsa in dig i din lägenhet och gömma dig för allmänheten, och det är väl ett problem i det hela när du inte inser vansinnet – för det är bokstavligt talat ett vant sinne bara – du har bara vant dig vid hur det är. Men vi måste liksom sansa oss lite i den här utvecklingen. Jag tror på teknisk utveckling och forskning och framsteg, men innan vi kör på som vi har gjort under en längre tid, så behöver vi stanna upp, ställa om och städa upp i allt som vi har stökat ner. Framför allt när vi pratar om en hållbar utveckling. För vi ligger så långt över planetens gränser och ens våra egna individuella resurser. Titta bara på sjukskrivningsantalet, det är ju vår kroppsliga reserv liksom, och att vi överstiger den går lite hand i hand med att vi övertrasserar jordens resurser också. Men jag ser klimatet som en liten del i mångt och mycket annat, speciellt när det kommer till föroreningar och miljögifter som är ett minst lika stort problem. Kemikalier och miljögifter som vi utsätts för är en stor bidragande faktor till att vi allt mer och mer drabbas av kroniska, livsstilsrelaterade sjukdomar. Och vi är nog bara på toppen av isberget där, vad det innebär för oss, inte bara för oss själva, utan också andra typer av livsformer i vår miljö. Spontant kan jag känna en viss sorg över mänskligheten för vi hade kunnat åstadkomma fantastiska saker om vi hade kunnat lära oss att samarbeta och sluta upp med de här dumheterna som vi håller på med.

När började du intressera dig för naturen och miljön?
– Jag personligen är en naturmänniska i själen och jag tror att alla egentligen är det på ett eller annat sätt. Även om jag har bott i villaområde så har jag haft nära till skog och hav och det har nog fått mig att hela tiden värdesätta den typen av saker. Och det är något jag är oerhört tacksam för och brukar säga till mina föräldrar. Det har ändå funnits där djupt rotat inombords sedan jag var liten men sedan har det vuxit fram mer och mer. Delvis när jag bodde nere i Lund och kom i kontakt med omställningsrörelsen där. Jag har alltid haft tanken att flytta ut på landet igen och bygga något eget, börja odla och bli till viss del självförsörjande. Vissa är ju så kallade preppers och de förbereder sig på domedagen men det är inte så jag ser det, utan jag är mer ”ja, ja, sker det så sker det”. Om man ser till hela den moderna världen och vart vi är på väg så är det att vi får göra så gott vi kan och rasar det så rasar det. Vi människor är beroende av naturen men naturen är inte beroende av oss, titta bara på Tjernobyl, den klarar sig gott utan oss. I det avseendet kan man väl tycka att jag är fatalistisk; att ”ja, ja skit samma, då är det väl så då, då stryker vi väl alla med”. Men fram tills dess vill jag ändå göra det jag kan och då tror jag att vi måste utgå från individen och göra det vi kan göra lokalt.

På fönsterbänken står Naturskyddsföreningens bok ”Ett hållbart liv” och en Fredskalla som hjälper till att rena inomhusluften från gifter.

Varför vill du bli självhushållande?
– Det har väl delvis att göra med mitt vansinniga kontrollbehov, på så sätt att jag vill veta vad det är jag har i händerna. Bara man tittar på en smartphone t.ex. Det är ju väldigt praktisk teknik men vi har ingen koll på var alla delarna kommer ifrån. Men sedan vet vi ju att det här med batterier, om vi tänker på mänskliga rättigheter, det är ju fruktansvärda förhållanden som vissa av de här arbetarna i gruvor och allt vad det nu är, utsätts för och det ägnar vi inte så mycket som en tanke åt, mer än när vi ser det på någon Amnesty-reklam liksom. Jag vill veta var maten kommer ifrån som jag stoppar i mig. Ännu mer nu, när det är så mycket politik och propaganda när det kommer till mat, och för att slippa det så mycket som möjligt så vill jag än mer ha möjlighet att skaka hand direkt med bonden. Om jag hade haft möjlighet att få all min mat från Tjörn och kunnat bara handla lokalt så hade jag gjort det, det är en stor grej tänker jag.

Vad vill du se på ett omställt Tjörn?
– Jag skulle vilja se att vi satte upp klara och tydliga mål som vi eftersträvar. Och sedan även att vi prioriterar och fokuserar på vissa saker som verkligen kan bära frukt, kanske när det kommer till matproduktion och jordbruk och ved. Rent politiskt sett tror jag det är tungrott här alltså, jag tror att vi i Omställningsrörelsen får göra det vi kan på vårt håll, dela på ansvar och hjälpa varandra för att få ner kostnader. Man kan ha jättemycket tankar och idéer och det är väldigt lätt att brainstorma kring saker och ting men det är svårt att få vissa saker på papper och få det gjort. Man kan ta upp och diskutera problemen som vi står inför men samtidigt är det viktigt att visa på lösningar och arbeta lösningsorienterat för annars är det lätt att vi bara blir ledsna och ger upp hoppet. Folk har inte ens koll på sin egen identitet eller är trygga i sig själva och man måste vara trygg i sig själv och ta hand om sig själv, och i det avseendet tänker jag att hela omställningsrörelsen lokalt är någonstans det vi får utgå ifrån. Och då kommer vi också i kontakt med jorden som livnär oss och det blir mer samhörighet med alla runtomkring och en gemenskap som vi alla är beroende av.

Har du klimatångest?
– Nej. Jag känner att är det slut så är det slut. Det är naivt att tro att människan inte har någon som helst klimatpåverkan med tanke på hur vi i nuläget misshandlar vår miljö, och oavsett vad så skadar det inte att leva därefter. Men jag skulle aldrig någonsin tillåta mig själv att ha klimatångest för det är bara så sjukt negativt och dåligt för mig själv. Vänd på det hela istället, att i så fall, om du är så bekymrad över klimatet så får du väl göra så gott du kan själv. Jag uppmanar alla att sluta ha klimatångest, eller ångest över huvud taget, den mentala hälsan i samhället är tillräckligt dålig. För min del vill jag göra det jag kan med de resurser jag har och bidra så mycket som möjligt för vår gemensamma utveckling och framtida generationer. Vi vet inte hur länge vi har kvar att leva eller vad som händer efter döden. Men oavsett om du tror på karma, reinkarnation eller att allt slocknar och så är det slut, det spelar ingen roll för mig, för när jag ligger där på min dödsbädd då vill jag känna att ”nä men jag är ändå ganska nöjd, det blev ändå gott nog”. Och det känner jag inte i nuläget. Och då tror jag ändå på det här att vi måste göra så gott vi kan men vi kan liksom inte bara skita i allt och köra på tills det rasar.

TRE TIPS FRÅN MARKUS

Tips till dig med klimatångest
Det är väldigt läkande och avstressande att gå ut i naturen. Här behöver jag bara öppna dörren så hör jag fåglarna kvittra och det ger en ändå hopp om livet. Om du vet med dig att du kan gå ner dig när det kommer till tunga, stora frågor i livet så är det också givande att vara del av något större, som en sådan här omställningsrörelse är, med samhörighet och gemenskap och kunna ventilera de här tankarna och prata med andra hur de ser på sakerna. Det tror jag är väldigt viktigt för om du bara går hemma i ditt eget huvud och lyssnar på domedagsprofetior på nätet, då kan du lätt bli nedstämd.

Tips till dig som vill börja skala ner
Jag personligen började med vad jag själv har, både vad det gäller kläder och prylar i allmänhet och vad man väljer att konsumera. Det är lite olika hur man är lagd, vissa kanske är mer nostalgiska och fäster sig vid saker, men jag kan snarare tycka det är skönt att bli av med saker. Börja någonstans och börja med små saker. Jag tycker inte man ska pressa sig själv för är man inte redo för någonting så är man inte redo.

Lästips
Farmersfootprint.us är hoppingivande för där visar de på hur fort det går att ställa om från ett konventionellt jordbruk till ett regenerativt jordbruk. Det går ganska så fort! Även våra egna kroppar är rätt självläkande om vi förser dem med de rätta förhållandena.

Text och foto: Emilie Cederquist

You may also like

Lämna en kommentar

* By using this form you agree with the storage and handling of your data by this website.

This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish. Accept Read More

Privacy & Cookies Policy