I Del 1 av vår nya reportageserie har Omställning Tjörn fått äran att möta folkhögskoleläraren och omställningsveteranen Ylva Karlsson. Det blev ett härligt samtal om hur det var att bli vegetarian långt innan det blev trendigt och att säga nej till flyget trettio år före flygskammen. Välkomna hit och hem till Ylva!
I en anrik jordbruksdalgång mitt på Tjörn bor Ylva Karlsson och hennes man Jörgen. Det är en söndagseftermiddag i januari och en något försenad höstsådd av vitlök står på schemat. Det milda vintervädret gör att de numera utflugna barnen Mica och Göran inte tvekar att sätta ner några rader med vitlök ute i kökslandet. Ylva visar runt i den slumrande trädgården med barnbarnet Hennie på armen. Vi beundrar det stora valnötsträdet innan vi kikar in i det gamla hönshuset som återigen ska bli bagarstuga framöver. Tillslut landar vi i ladugården som sedan elva år tillbaka är deras hem och familjens knutpunkt. Förutom röken ur skorstenen och några extra fönster, finns det ingenting som på utsidan skvallrar om, att den här röda ladan numera är en bostad åt människor.
– Just nu sitter vi i det gamla fårahuset. Det har även bott hästar, grisar och mjölkkor här före oss, berättar Ylva.
YLVA KARLSSON
___________________________
Hemma hos: Ylva Karlsson som bor med Jörgen Hansson på en gammal släktgård mitt på Tjörn.
Jobbar som: Folkhögskolelärare och klassföreståndare på Billströmska Folkhögskolan. Ylva är även ideellt engagerad i Elin Sundbergs Stiftelse & Vänförening och Tjörns Hembygdsförening.
Tjörnbo sedan: Hösten 1986, men pendlade från Arvika något år först.
Favoritplats på Tjörn: Jag spanar gärna uppe på ett högt berg med utsikt över hav och Tjörns vackra dalgångar eller vandrar ute på Härön.
Utanför fönstret sträcker åkrar och ängar ut sig över ett av öns viktigaste kulturlandskap. Att människor har trivts att bo här sedan urminnes tider, vittnar den rika samlingen av fornlämningar från järn- och bronsåldern om, som finns här vid hjärtat av Tjörn. Men på senare år har vi svenskar blivit allt sämre på att bruka våra jordbruksmarker.
– Jag pratade med min pappa om det tidigare idag, som är 85 plus och uppvuxen på jordbruk. Vi åkte från kyrkan och passerade marker som bara står och då sa han att när Hennie växer upp så kommer det här att vara odlat för vi kommer inte kunna ha det på samma sätt. Det har varit en kort period då vi skickat efter mat från andra sidan jorden och satt våra egna marker i träda, men så kan det inte fortsätta. Vi måste inse att vi inte kan fortsätta utarma jorden och importera så mycket, det kommer inte kunna fungera så.
Det råder inga tvivel om att det är viktigt för Ylva att ta hand om de egna markerna och enligt en av gårdens traditioner samlas hela storfamiljen varje vår för att sätta ordentligt med potatis ute på åkern.
– Vi är helt självförsörjande på potatis, det har vi varit ända sedan barnen var ganska små. Och vi hade höns redan innan vi flyttade in, för då bodde min pappa redan här så vi har haft hönsen tillsammans. Hönsen kommer nog tillbaka för det saknar vi jättemycket, inte minst för gödsel. 12-15 hönor är ganska perfekt för det egna hushållet, tycker jag för att försörja familjen med ägg.
Ylva blev Tjörnbo på 1980-talet men hennes intresse för miljöfrågor väcktes tidigt bland skogar och sjöar i Värmland, där hon växte upp.
– Jag var mycket i naturen som barn för min mamma var scout. När jag gick i ettan på gymnasiet började jag organisera mig mer och gick med i Fältbiologerna. Men sedan började det egentligen med att vi i samhällskunskapen läste om något som då kallades för den ”gröna revolutionen”. Det handlade om att vi inte skulle ha någon världssvält om man åt vegetariskt och delade på proteinet. Och då blev halva klassen vegetarianer direkt efter den lektionen. Då fick man inte vegetarisk mat i skolan för det sågs som en etisk diet så vi bildade ett matlag, där vi turades om att laga lunch och ta med till varandra.
Vad fick ni för reaktioner från omgivningen?
– Skolan kunde inte stötta det men läraren tyckte det var jättekul att vi blev så engagerade. Jag var vegetarian i trettio år men sedan fick jag en sådan enorm B12-brist efter att jag födde mitt fjärde barn så då blev jag tvungen att börja äta lite kött. Nu kallar vi oss för etiska köttätare och äter bara minimalt med kött. Vi jagar inte själva men vi får råddjur och älg från de som har jakträtt på vår mark och försöker att bara äta vilt och lokalproducerat fårkött.
Vitlökssådden är i full gång.
Blev du även intresserad för det ekologiska?
– Ja, det kom ju där i och med att jag blev vegetarian. Det märkte jag skillnad på de som blev vegetarianer tio år senare, för de första tio åren handlade det jättemycket, precis som idag, om jorden och marken och världen, det handlade inte om att jag skulle må bra. Man skulle inte bespruta jorden för den blev förstörd, det var hela tiden det tänket men redan i nästa generation handlade det om att det var bra för din egen kropp. Det var inte alls min ingång och nu känns det som att det är tillbaka till det tänket igen, att vi behöver vara rädda om jorden och resurserna för de är begränsade. Sedan den andra stora grejen, som också sparkade igång där i slutet av 70-talet någon gång, var ju kärnkraftsomröstningen. Allting hängde ihop och det var en väldigt stor miljörörelse i Sverige. Jag var med i allt och tyckte det var jätteviktigt.
Vad blev nästa steg på din omställningsresa?
– Jag började läsa Miljövård 1990 och då tog jag beslutet att vi inte skulle flyga, och sedan dess har vi bara flugit privat någon enstaka gång.
Det känns som ett tidigt beslut, trettio år före ”flygskammen”?
– Ja, fast vi människor har ofta svårt att förstå saker som vi inte ser. Men det var så duktiga lärare där då så vi förstod att det här är jätteallvarligt och man kan inte fortsätta använda bilar och flyg på det sättet. Egentligen har ju flygboomen kommit efter det fast vi borde ha stoppat upp då. Det som jag tycker är den stora skillnaden nu, det är att man märker att fler unga engagerar sig och det känns jättespännande med den växande generationen. Det blev en politisk mellanperiod men nu är det precis som i slutet av 1970-talet när jag själv var sexton.
Vad är omställning för dig?
– Jag tänker att det är att man har fattat ett beslut och förstått att det inte går längre, och sedan får individen på familjenivå sätta, vart mina gränser går, och börja vända den här klimatkrisen. Även vi som familjer behöver minska konsumtion, bilåkande, och import – att man verkligen medvetandegör detta, det är omställning tänker jag.
Vad skulle du vilja se på ett omställt Tjörn?
– För det första tror jag att Tjörn är jättebra för att det är en ö – våra hjärnor kan greppa området på ett annat sätt. De har ju redan kommit ganska långt på Orust och det tror jag beror mycket på att det är en ö. Men jag tycker att det finns en svårighet med att det är individuellt och att man satsar på sitt eget väldigt mycket, jag tror det är otroligt viktigt att det är ett samhälle med större grupper som vi hittar en gemenskap i. Därför tror jag det är jätteviktigt att vi bygger upp det så som ni gör nu och har Omställningscaféer där vi kan lära känna varandra. Men sedan måste ju såklart varje familj eller person känna efter hur mycket som är en lagom samvaro för mig.
När era barn var små så bodde ni på en bilfri ö, finns det något från hur ni levde där som vi kan plocka med oss därifrån nu när vi ska ställa om Tjörn?
– Ja, en sak som var jättebra, som jag tror att vi var enormt tidiga med på Härön, var att vi hade kontakt med en livsmedelsförsäljare på Tjörn, på eget initiativ från oss i byn, som kom ut med matvaror en gång i veckan. Jag kommer inte ihåg hur många vi bodde där ute då, men vi kanske var ett 60-tal personer, 3-4 barnfamiljer. Vi faxade in allas inköpslistor och så kom han vid sjutiden varje torsdag och levererade maten packade i familjelådor, det var helt fantastiskt. Det var en bil som åkte istället för att hela ön skulle åka till affären och vi behövde inte resa från ön så ofta. Det här var precis i början på 1990-talet. Där hade vi även matlag och vi hade fika en gång i veckan på dagtid för föräldralediga och pensionärer. En riktig, riktig bygemenskap var det.
Fjolårets stora sådd av potatis.
Du jobbar på Billströmska Folkhögskolan, känns det som att folkbildning och omställning går hand i hand med varandra?
– Ja, det hänger ihop jättemycket. Studiecirklar och kvällskurser behövs där man både verkligen förstår vad klimatförändringarna är och hur man ställer om på olika nivåer, det är superviktigt. På Billströmska har vi bakat in omställning i samhällskunskapen sedan i höstas, och förhoppningsvis ska det även komma en valbar kurs i hur man odlar sina egna grönsaker. I mitt perspektiv har vi gjort för lite, men vi började höstterminen med en klimatföreläsning av professorn Staffan Laestadius, och nu om några veckor fortsätter vi med ytterligare en med professorn Alasdair Skelton. Sedan har jag och en till lärare åkt upp till en helgkurs på Färnebo Folkhögskola på temat ”Folkhögskolorna som klimatkraft”. Därifrån fick vi med oss att göra solcellsägande till en folkrörelse, för det hade de jobbat med på andra ställen i Sverige där Folkhögskolan fått vara ett centrum dit man bjudit in människor som kan det här med solceller och som själva har satt upp solceller så att vanliga människor får veta hur det fungerar och vad det kostar. Vi försöker också få in det här med maten och där kan eleverna själva vara med och pressa på, så vi ökar andelen vegetarisk mat. Billströmska har ju en lång historia som centrum för både folkbildning, vegetarisk kost,och mjölksyrning så det finns många potentiella kurser vi hade kunnat ha.
Jag vet att du cyklar till jobbet, hur fungerar det?
– Det är jättebra och vi klarar oss på en bil. Vi försöker samåka och cykla så mycket som möjligt. Det fungerar bra men nu på vintern är det för mörkt och det är otäckt att cykla då. Med bättre cykelvägar hade det ju varit fantastiskt här på Tjörn. Det är helt underbart att cykla och en perfekt stund att rensa huvudet.
Vi är ju mitt uppe i 100-årsjubileet av Kvinnlig Rösträtt, som du är väldigt insatt i. Finns det något från den rörelsen som vi kan lära och använda oss av idag?
– Det här med folkbildningen och att man på lokal nivå inser att man har betydelse. Det är så rätt alla som säger att det måste vara politiskt men det går inte utan gräsrötterna. Och i Rösträttsrörelsen var det ett superengagemang och de åkte runt med tåg till minsta lilla by och bara fick igång det, för att det var så fruktansvärt viktigt. De jobbade mycket med namnunderskrifter och att höja kunskapen om vad det är vi pratar om. Och detta är ju faktiskt en demokratisk fråga, vad vi ska ha för samhälle framöver. När vi demonstrerade mot kärnkraften så sa vi att det gäller dina barn och deras barn och deras barnbarnsbarn och så är det nu med, det här är precis en sådan fråga.
Er familj har ju hållit på med omställning i många år, men de som nu står och funderar på om de ska ställa om sin livsstil, vad kan de vinna på det?
– Jag tror vi måste göra någonting för det här som kallas för klimatångest, den ligger så dallrande nära hela tiden nu. Och speciellt för barnfamiljer att man hoppar på det tåget, tror jag är jätteviktigt för det kommer bara bli svårare. Läser du bara lite grann om klimatförändringarna så inser du att det är liksom bara dags att göra det nu! Det enda du kan göra med beslutet är att du skjuter upp det, och för alla, men även för den lilla familjen, så är det viktigt med de små stegen men det kommer behöva göras stora steg också. Vi måste börja helt enkelt. Jag tror att de som växer upp idag, barn har ju öron och hör och ser allt och följer Greta, om deras föräldrar inte gör någonting – det är riktig klimatångest tror jag.
YLVAS ENKLA OMSTÄLLNINGSTIPS
___________________________
Lästips
Jag prenumererar på tidningen ETC och de har två ben – ett rött och ett grönt. De följer dagligen klimatkrisen och rapporterar också om saker som går bra. Man måste få se att här och där kommer det positiva nyheter också, för annars missar man det, för de bra nyheterna kommer inte med i dagspressen. ETC har också en bra klimatpolicy, som jag hoppas ska sprida sig till fler tidningar.
Energitips
På mitt mobilabonnemang betalar jag 25 kronor extra per månad för att det ska vara solenergi. Vi har även grön el, så även om vi inte har solceller på taket själva så ser vi till att solcellsutbyggnaden blir av. Det är sådana småsaker som inte kostar så mycket. Du behöver inte ha allt på ditt eget tak om du inte kan.
Omställningstips
Jag tror att mycket handlar om att tänka att jag måste sluta konsumera så mycket, att ha som en liten människa som sitter på axeln och säger ”behöver jag verkligen handla det här?” Jag köper också onödiga saker ibland, men vi behöver inte köpa så mycket egentligen. Vi behöver ha den lilla människan aktiv och på det sättet sparar vi ju också väldigt mycket pengar. Då är det bättre att lägga det på dyrare grönsaker till exempel. Att minska konsumtionen är A och O.
Text: Emilie Cederquist Foto: Mica Karlsson, Emilie Cederquist