Vem kunde tro att det skulle gå att odla bomull på Tjörn? Inger Eyssen var inte rädd för att försöka och idag, sju år senare, frodas 20 meter bomull i hennes växthus i Klövedal, tillsammans med ekologiska grönsaker av bästa sort.
I en skyddad glänta mellan två berg på nordvästra Tjörn ligger Inger Eyssens underbara odlingsland. Här odlar hon grönsaker av bästa kvalitet, färgsprakande snittblommor och bomull – allt enligt ekologiska och giftfria principer. Att den ovanliga bomullen, som annars oftast återfinns i subtropiska klimat, skulle trivas här ute vid det vindpinade och utsatta bohuslänska kustbandet, känns nästan osannolikt. Tills du kliver in i Ingers stora växthustunnel och med egna ögon får se de frodiga bomullsplantorna växa sig starka och höga i långa rader. Efter snart sju år tillsammans har Inger och bomullen hittat ett sätt att samarbeta som gör att odlingen ger mer och mer avkastning för varje år. 2021 blir året då Inger kan sticka sin egen kofta från sin Tjörnodlade bomull.
INGER EYSSEN
___________________________
Hemma hos: Ingers grönsaks- och bomullsodling i Klövedal
Jobbar som: Odlare på Gro & Grönt på Björholmsvägen
Tjörnbor sedan: 1997. ”Dessförinnan var jag sommargäst, men jag har mina rötter här”
Favoritplats på Tjörn: Björholmen men hela Tjörn är ju fantastiskt
– Jag har ett förflutet som textilare och har jobbat som språk- och textillärare, så jag har ett väldigt stort intresse för textil. När jag började odla så tittade jag såklart på linet och på bomullen, men bomull odlas någon annanstans, det måste ju vara subtropiskt klimat. Men jag ville ändå testa och så var det en tjej i en spinngrupp på Facebook som hade köpt hem ekologisk bomull från USA men så skrev hon att ”det är ju så himla dumt för det är en massa frön i som jag måste rensa bort innan jag kan spinna”. Så då frågade jag om jag fick köpa några frön. Jag köpte runt sju stycken och så sådde jag hemma och första året hade jag dem på verandan och det gick bra så jag fick lite mer frön och sedan har det bara blivit fler och fler. Förrförra året provade jag att odla bomullen i mitt lilla växthus hemma och förra året provade jag här i växthustunneln, så nu fortsätter jag att prova mig fram, berättar Inger.
Vad är det för sorts bomull du odlar?
– Nu är det så många generationer frön så nu är det mina egna frön och jag kan känna att det är min egen sort. Jag har vit, brun och grön bomull. Det är jättefräckt för då behöver du inte färga den. Det är häftigt också för när du skördar den så är den ljusgrön men ju mer du tvättar bomullen desto intensivare grön färg blir det, säger Inger.
Det sägs att det krävs mycket vatten att odla bomull, är det så för dig?
– Bomull har ju tyvärr ett taskigt rykte, det här att det går åt så mycket vatten, det har vi ju lärt oss. Men om du har droppbevattning så kräver inte bomullen mer vatten än vilken annan planta som helst. Den stora mängden vatten är väl sedan när du färgar och tvättar bomullen. Men om du då odlar färgad bomull så minskar du på vattnet där med. Bomull är en sån fantastisk textil så jag förstår ju varför den har blivit så populär och så använd. Men sedan är det väl vi som får tänka till och inte använda den så mycket. För att de ska få ut så mycket som möjligt från bomullen så spinner de med jättemycket lim och sedan ska allt limmet tvättas ur. Det var ju bättre kvalitet förr men den stora massan efterfrågar inte det idag heller, men där kan vi egentligen också påverka vattenförbrukningen.
Hur ser odlingsåret ut för bomullen?
– Den kräver mycket tålamod för den vill ha 180 till 190 dagar utan frost, helst över femton grader. Den är lite kräsen, så jag börjar i februari och så pysslar jag om de där små plantorna. De ser alltid lite gnälliga ut ett tag, min familj har hört det många gånger att det blir inget i år, men sen så tar de sig. I juni ser jag första knoppen och så tar det ungefär trettio dagar innan den slår ut och då blommar den bara en dag. Sedan tar det åtta till tio veckor innan kapseln öppnar sig och det blir bomull. Det är spännande men du ska inte sitta och titta på den hela tiden för då tar det väldigt lång tid, så du får ha tålamod, säger Inger.
Jag hade aldrig sett en bomullsplanta så när den grodde var jag helt lyrisk. ”Jag odlar min egen bomullsplanta, men den kanske dör om några dar”. Men sen så fick den en knopp! Det var ju fantastiskt! Sen slog den ut den där knoppen och du blir ju helt bedårad; ”åh den blommar”.
Inger om första gången hon såg ett bomullsfrö blomma.
Hur skördar du?
– Det är jätteenkelt, du bara plockar loss den från fröet och spinner rakt av. Du behöver varken tvätta eller karda, du kan till och med spinna direkt från fröet och dra av den under tiden. Den är så mjuk och go och jag tycker det är så roligt att fibern är så här fin från början. Jag förstår varför man historiskt har börjat odla och plocka av den här plantan, för det är en fantastisk fiber, säger Inger.
Hur kommer det sig att du började odla just här?
– Jag bor nere i Klåva och där är det bara berg och hav så där går det inte att odla men så fick jag förmånen att arrendera här. Det här är andra odlingssäsongen som jag är här. Jag plöjde upp året innan för det vara bara en äng här då. Men det är också en väldigt bra förutsättning att det inte är någon annan som har gjort något på platsen här på länge, för då kan jag bestämma själv hur jag vill ha det med nät och bevattning och allt sådant där. Det är obesprutad mark och det är ju också underbart, det är ju magi att hitta en sådan plats, säger Inger.
Hur gjorde du när du anlade odlingen?
– Jag ville inte ha maskiner men jag blev ändå tvungen att ta hit en traktor som plöjde upp det, för det var vall här. Sedan har jag grävt allt för hand, för det var fullt med kvickrot. Jag grävde väl en meter i timmen på bäddarna men det lönade sig ju. Inne i tunnelväxthuset har jag vunnit över kvickroten för där styr jag ju över väder och vind, men härute har jag väl inte vunnit men vi har en ganska bra relation just nu, säger Inger.
Har du jordförbättrat något?
– Jag täckodlar och jag använder allt, till och med ogräs lägger jag på. Inne i växthuset använder jag nässelvatten. Min plan är att jag inte ska behöva tillföra något extra utan få någon form av balans genom att växelodla, täckodla och försöka pyssla om jorden, men så får vi se. Det kan ju vara så att det är en jättebra ambition de första åren men så kanske jag ser att det inte funkar. Men då kan jag ju se vad det är som saknas och kanske bara tillföra det, och då hinna tänka efter på vilket sätt jag ska tillföra det. Jag hoppas att det blir ett kretslopp på den här platsen.
Var odlade du innan du kom hit?
– Jag hade förmånen att jobba några år nere på Mölnebo odlingar och dessförinnan studerade jag ett år trädgård och ett år odling på Dingle. Att starta något eget blev en ganska naturlig utveckling. Jag älskar böcker, så jag har läst väldigt mycket litteratur om odling – läst och läst och plockat russinen ur kakan. Jag har plöjt nästan allt för jag tycker det är viktigt att även läsa om hur de gjorde tidigare, för det fanns en tanke med det också även om vi kanske idag ratar det och säger att det där var väl inte så smart. Böcker om botanik tycker jag också är viktigt så att vi förstår hur växterna fungerar och reagerar. Men det är jättesmart att gå från en utbildning till en anställning på en verksamhet som fungerar och så kan du gå vidare själv sedan. Jag är ödmjukt tacksam för att jag fick vara där på Mölnebo.
Hur löser du bevattningen här?
– Jag kör droppbevattning just för att det sparar vatten. Jag vattnar bara där jag odlar så jag får inte samma ogrästryck som om jag skulle vattna med slang. Jag får också ett bättre klimat i växthuset och så är det smidigt. Jag pumpar upp vatten från brunnen till en tank och sedan sätter jag på pumpen när jag är här, och jag är ju här varje dag så då kan jag också se lite hur mycket de behöver. Det är magiskt att kunna vrida på en kran och så vet jag att alla mina växter får vatten. När du har förmånen att starta upp från noll så kan du tänka ut hur du ska göra, för bära gör du ju mycket ändå, så att kunna minimera det här med att bära vatten är bra, för det är ju en tidsslukare också.
Hur fungerar det att ha en grönsaksbod?
– Grönsaksboden fungerar över förväntan, jag har jättegulliga kunder. Jag ställer ju inte ner samma saker hela tiden, utan jag ställer ner det jag har och då kan jag skörda det som är klart och jobba utifrån principen att jag odlar lite sallad och så sätter jag ny sallad, så att jag får ett jämnt flöde. Det är många som säger att ”vi brukar åka förbi boden innan vi åker och handlar och så ser vi vad vi får tag på och så planerar vi middagen utifrån det”, det är underbart. För mig funkar det, men det är ju olika för alla, säger Inger.
Har du märkt någon skillnad nu i ditt arbete, i och med pandemin?
– Det märks ju tydligt att det är många som vill odla. Det är roligt att det bara blir fler och fler som odlar på Tjörn. För ungefär fem år sedan var det inte så många så det har hänt mycket och det är jättekul. I företaget hade jag otroligt positiva och glada kunder redan förra året så där märker jag ingen skillnad. Men i samtal med andra är det många som frågar om odlingstips. Jag tycker att det är en så sund tanke att ”oj, nu verkar det inte funka i samhället, hur ska jag göra för att klara mig själv?”. Och att vi då löser det genom att ta tag i det och odla själv är fräckt.
– Det är jätteintressant just med mataspekten. För något år sedan var det frost i Spanien i april och då fanns det ingen sallad i Sverige, för vi odlar ju inte så mycket sallad här den årstiden. För hundra år sedan var det på ett helt annat sätt och sedan kom traktorn, så det är jätteskillnad. Vi får nog ta oss tillbaka till före traktorn för att det ska vara hållbart. Kål hade vi ju kunnat odla här året runt, men med den odlingstraditionen att vi plöjer på hösten gör att kålen tas bort. När du odlar själv så kan du låta kålen stå kvar. Jag brukar skörda nerifrån och då kommer det nytt hela tiden. Och på våren kommer det små skott i bladvecket som är jättegoda, om du låter den stå kvar i landet. I februari har jag bara kål, men jag har ändå kål! Jag vet inte om jag kan säga att jag odlar då för allting står ju still, men det finns något att skörda i alla fall.
Odling kan vara ett bra verktyg för omställning och att hantera stress i kriser?
– Ja, just det här att vi backar tillbaka till att ”nu, jag gör mat”. Det blir väldigt tydligt, istället för att sitta och vända papper på en logistikfirma som transporterar mat, för du blir väldigt snabbt så långt ifrån ursprunget. Och det tror jag också är en anledning till att folk backar nu och så mår vi bra. Det här med omställning är ju bra även för människan, för vi mår ju inte så bra i den värld som vi har skapat nu. Nej, vi är fantastiska vi människor, det ser man på många kulturer historiskt, att vi börjar enkelt och sen så komplicerar vi det. Det ligger ju i vår natur att inveckla och göra mycket av saker och ting, samla på hög och skicka fram och tillbaka och försöka vara smarta logistiker. Jag tycker att man kan se det från olika äldre kulturer, att sen så kraschar det, för det blir för komplext. Det är jätteintressant och jag tycker det är så otroligt bra att det finns en motpolstanke, utan att det behöver bli extremt åt något håll.
Vad vill du se på ett omställt Tjörn?
– Tjörn är ju ultimat eftersom det är en ö. Vi borde se all potential som finns här, så att vi nyttjar den. Jag tror inte vi behöver åka så långt, utan vi kan få ännu bättre tjänster och varor här. Jag saknar nog inget men vi kanske också skulle börja tänka på att vi måste kunna klara oss själva. Lite mer cirkulärt tänk hos kommunen och överallt på ön, säger Inger.
INGERS ODLINGSLISTA 2020
På friland:
Röd och gul lök, sallat, olika kålsorter, bönor, ärter, morötter, rödbetor, squash och en kvadratmeter lin.
Blommor:
Ballongblomma, sommarrudbeckia, lejongap, praktmalva, rosenskära, zinnia, riddarsporre, vallmo, irländska klockor, temynta, blomstermorot, krasse, solrosor, ringblommor, rölleka och dahlior.
I tunnelväxthuset:
Physalis, gurka, sallat, bönor, paprika, tomater och bomull.
Text och foto: Emilie Cederquist